Du, min värme..

Är inte längre upprörd, inte arg, inte ledsen, sorgsen eller rädd. Bara förundrad över hur livet ibland kan te sig. Jag begär inte att någon annan än du ska förstå mina ord. Jag accepterar dina fel och brister, men kan inte acceptera mina egna. Du var min ledstjärna, min värme och mitt stöd i livet. Jag borde varit där för dig. Jag borde känt ditt lidande, din smärta och sorg. Jag var obetänksam och arrogant. Du gjorde dina val i livet jag inte kunde begripa men ändå borde haft förstånd att stötta. Du är fortfarande jämt i mina tankar. Du fattas mig. Livet är så skört, och en dag var du bara borta min mamma..


Din son, Daniel

Jävla gubbarsel!

Upptäckt att jag bara skriver i min blogg när jag blir upprörd över nått. Den här gången är det en rätt enkel grej som jag blir skitsur över. Det här är nog den största skillnaden på lantisar från Alingsås, Lerum el liknande och stadsfolk. O nu pratar vi inte skillnader som i utseende även om man kan bli förvånad när man åker runt i centrum;)

Det vi pratar om är den ÄCKLIGT jobbiga ovanan lantisar har inbyggt i sitt DNA, att alltid sätta sig på sätet längst ut på tåg och spårvagnar. Hur jävla dum i huvudet kan man vara när man sätter sig närmast gången i ett tvåsits-säte på ett i stort sett packat tåg. Tror man att man kan hindra två platser när människor får stå?! Det här fenomenet har jag inte upptäckt i den utsträckningen i centrum på spårvagnarna. Likså finns en del som ställer sin väska på sätet brevid sig tills någon tröttnar och säger ifrån. Hur fan tänker man då? Ska vi skylla på dålig uppfostran eller kulturella skillnader? Idag är det ju ett surmulet gubbarsel på över 50 år som tar två platser.

Störande som fan är det iallafall.


Over and out //Daniel

Idag är idag!

Jag har hittat en ny (för mig iallafall;) bekantskap i First Aid Kit. Helt underbara texter och två skönsjungande systrar gör detta till en av vinterns höjdpunkter i musiksammanhang. Jag har tidigare skrivit om Maud Lindström och hennes tragikvackra texter och musik. Detta är inte samma genre men båda har en gemensam nämnare, dom får mig att le och lyssna in texterna och analysera uti evighet.

Har haft teorikurs idag och sprang som en gasell på väg till stationen för att hinna med tåget. Om jag ska vara ärlig så är teori och riskkurserna bland det bästa jag vet. Känslan att ge något till människor som lyssnar och tar in det just JAG har att säga är som heroin. Känslan är helt euforisk. Som sommarens första jordgubbar och grädde, som vårens första fjäril i magen. Jag anar att det inte är helt friskt men att prata med människor ger mig så mycket tillbaka att jag skulle kunna göra det hela dagarna om jag fick. För att avsluta det här dravlet så måste jag skicka med kvällens skönaste låt.. Maud Lindström får stå för den med snillrika rader och personlighet som skulle kunna välta en elefant.

http://open.spotify.com/track/4Rvc9nvHgtloBnOfhIcdGt


Over and out //Daniel

Nytt tidsfördriv!

Nu har jag upptäckt att domänen teknikgrejer.se var ledig, vad gör då jag?! Tur att jag inte är impulsiv iaf. Lallade genast till binero och köpte teknikgrejer .se, teknikgrejer .nu och teknikgrejer .com och fick min käre svåger att lägga upp en webbutik:-D fan vet vad jag gett mig in på:P

Chip, chip!